Eftersom det är dåligt med nyheter om vad som händer i Japan fortsätter jag att lägga upp lite länkar från youtube till alla er som är intresserade över hur det går med kärnkraftskatastrofen;

Det verkar som om världen inte längre orkar höra om kärnkraftsolyckan i Fukushima. Ändå pågår ett skrämmande räddningsarbete där för att hindra det hela att utvecklas till en ännu värre katastrof. Tepco måste hålla reaktorerna kylda, det kan ta upp till 10 år att kyla ner ett kärnkraftverk. Innan de har fått igång kylsystemen (vilket de räknar med att få i slutet av detta år) måste människor skickas in i reaktorerna för att sköta arbetet att hålla allt under kontroll. Dessa arbetare kan bara vara inne i reaktorerna 10-15 minuter innan de har fått i sig hela sin årsdos av radioaktivitet. 

Det första klippet nedan visar de stackars djur som blivit fast i det radioaktiva området.

Visste du att det kan ta 24 år att kyla ner ett kärnkraftverk?

Visste du att du normalt på ett år får i dig ca 2,8 millisievert radioaktivitet.

1 lungröntgen = 0,1 millisievert.

Du får alltså av "normal"  bakgrundstrålning i dig ca 2 lungröntgen i månaden eller ca 0,0003 millisievert/timme.

1 millisievert = 1000 microsievert. 

Ha det i åtanke när du tittar på klippet nedan från när två japanska journalister åker in med bil till det radioaktiva området Fukushima. 30 km från kärnkraftverket är det en strålning på 1,1 microsievert per timme. Skulle du bo här får du i dig en lungröntgen var femte dag. Om du gör om det till ett årsintag får du i dig 9,5 millisievert på ett år. Detta är i och för sig inga dödliga doser, men i längden ger det dig ökad risk för cancer. Det är vad någon som arbetar med långdistansflygningar får i sig på ett år.

Vid 20 km utanför Fukushima går värdena upp till 2,5 microsievert/timme. Ett normalt värde borde ligga på ca 0,32 microsievert/timme. Ungefär 1 lungröntgen varannan dag om du skulle bo där. 

Men nu kommer det läskiga. Vid 15 km ifrån kärnkraftsverket är det en strålning på 6,47 microsievert per timme, dvs 56 millisievert på ett år eller 360 lungröntgen per år. Här har vi alltså överskridit vad gränsvärdet är t o m för någon som arbetar i ett kärnkraftverk. 

Om du går fram till 9,44 på klippet så har teamet nått närmare Fukushima och här 1,8 km från kärnkraftsverket. Mätaren visar här 11,1 microsievert - 95 millisievert/år eller 720 lungröntgen per år. Här kommer ingen kunna bo på hundratals år.

Vid 11,16 in i klippet är radioaktiviteten uppe i 94,2 microsievert/timme (813 millisievert/år). Nästan 24 lungröntgen per dag. Du bör inte befinna dig i detta område mer än 2,5 timmar innan det börjar bli farligt för dig. 

Det jag undrar nu då är hur sjutton man ska hitta folk till att jobba för att hålla kärnkraftverket under kontroll så att det inte exploderar och hur man ska klara av att hålla det kylt det i ytterligare 24 år? Vilka stackars slavar/hjältar ska tvingas in i detta område? När man inte bör vistas där mer än 2,5 timmar?

Någon som  kan svara mig på det?

Jag har en konstig ovana som jag ogärna släpper. Det är att samla dagstidningar på hög och sedan när jag har sådär 30 tidningar, riva ut alla intressanta artiklar och åter samla dessa på hög för att i efterskott läsa dem. Det brukar bli en 50-60 artiklar. Min sambo tycker att jag är spritt språngande galen när jag står där och river ut sida efter sida ur tidningarna. Jag menar att det är det ultimata sättet att få i sig det mest intressanta. Man behöver inte idissla gamla nyheter som man redan läst på nätet.

Jag har skrivit om det förut, men det är faktiskt väldigt spännande att se hur t ex ekonomireportrar får rätt eller fel i sina förutspåelser för framtiden. Eller att i efterhand se hur man rapporterat om politik.

Det som jag nu fäste min uppmärksamhet vid när jag stod och bläddrade i gamla tidningar var en reklamtidning som föll ur en av dagstidningarna ungefär en vecka innan jordbävningskatastrofen i Japan. Reklammagasinet hette "Atomen" en bilaga från SKC (Svenskt Kärntekniskt Centrum). SKC stödjer forskning och utveckling i kärnteknik vid högskolor och universitet i Sverige.

Jag har bläddrat lite i denna bilaga "laddad med möjligheter". Man försöker locka ungdomar att utbilda sig inom kärnkraftsteknologi. Föreståndaren för Svenskt Kärntekniskt Centrum, Jan Blomgren, skriver i sin inledande spalt;

"I Sverige har diskussionen om nya kärnkraftverk tagit fart och branschen räknar med 5000 nya jobb de kommande tio åren. Samtidigt ökar Sverige sina satsningar rejält inom forskning om framtidens kärnkraft, där dagens avfall kan bli bränsle i nya typer av reaktorer. Vill du vara med på resan?"

För det första vill jag säga till Jan Blomgren att Nej, jag har ingen lust att vara med på denna resa! Ingen har tillfrågat mig och när svenska folket sist blev tillfrågat röstade vi för en avveckling av svensk kärnkraft. Men något har hänt sedan dess. Vi har helt ändrat kurs utan att någon berättat detta för oss. Det finns extremt mycket pengar att hämta i denna bransch och svenska politiker (efter att dem körde över Maud Olofsson) och svensk industri verkar redan ha omslutit sig i en lång kram. Vi ska storsatsa på mer kärnkraft i Sverige framöver.

I denna folder "Atomen" som alltså låg innesluten i DN, figurerar företag och universitet som; ABB, Scandpower, Areva, Uppsala universitet, Gävle universitet, Chalmers, Westinghouse, Siemens, Nova Högskolecentrum, Kungliga Tekniska Högskolan, Vattenfall, ÅF, Riskpilot, Infotiv, Studsvik, Fortum, Sovina, XDIN, IPL Skandinavien och Epsilon.

Snacka om att alla kärnkraftsmotståndare är "in for a fight" om man skulle välja att gå i klinch med denna bransch...

Under en annan spalt skriver man;

"Visste du att för att producera så mycket elenergi som en svensk behöver under sin livstid men hjälp av kärnkraft, blir resultatet bara en kaffekopp kärnavfall?"

Nejmen vad intressant! Säger ni det! Men drick då den där j-a koppen om den är så himla ofarligt då!

Omslagstjejen på magasinet heter Roberta Concilio Hansson och är forskare på härdsmältor. Hon berättar i magasinet hur hon forskar i att simulera härdsmältor på KTH.

"Det jag forskar på är egentligen högst osannolikt, men om det skulle hända skulle det få svåra konsekvenser. Därför finns det nog ingen bransvh som är så inriktad på säkerhet som kärnkraftssektorn."

Men hallå Roberta, nu har du ju en ypperlig chans att åka ner till Japan och studera dessa risker på nära håll. Varför nöja sig med ett labb på KTH?

Jag läser också hur Jan Blomgren skriver att man borde satsa på storskaliga lösningar för tredje världen när det gäller kärnkraft. Han säger;

"Frågan är inte om tredje världen kommer att bygga kärnkraft, utan när. Det är ett faktum att ett stort antal länder i Afrika efterfrågar kärnkraft."

Okej, det verkar alltså som att man även har bestämt sig för tredje världen. Storskaliga lösningar. Stora investeringar och mycket cash i sikte med andra ord.

En annan professor, Christian Ekberg, säger till tidningen Atomen angående att utnyttja utbränt kärnbränsle;

"Principen är egentligen enkel och energivinsten blir stor. Först tar man tillvara uran och plutonium. Även uran-238, en isotop vars energiskapande potential inte tas tillvara effektivt i dagens vanliga kärnkraftverk, kan utnyttjas. Därefter separerar man ut ett antal andra långlivade radioaktiva ämnen, som även dessa kan fungera som bränsle i vissa av de nya reaktorerna."

Ja, tjena. Det låter bra på pappret men jag har en känsla av att man vid en olycka kan få än värre konsekvenser vid återanvändning av plutonium och uran...

Nej ni, jag kommer att komma tillbaka till mitt motstånd mot kärnkraft om och om igen. (Helt enkelt återanvändning). Det spelar ingen roll om det avfall en människa gör av med på en livstid "bara är en kaffekopp", jag är i grund och botten mot denna energi för att jag vet hur farlig den kan bli. Det spelar ingen roll hur man försöker tuta i mig hur ofarlig den är och hur osannolikt olika händelser är - jag köper det inte. 

Det är en sak att fasa ut kärnkraften. Det är en annan sak att fasa in den som man nu gör i Sverige. Tyskarna är mycket med miljömedvetna än Sverige och har redan dragit i handbromsen. Men i Sverige sitter vi stillatigande och ser på när kärnkraftslobbyn kör över oss med ena galna argumentet efter det andra. Att man sedan i magasinet lockar med att "svenska doktorander som antas till det nya svensk-franska forskningsprojektet, kommer att få tillbringa tre av fyra år av sin utbildningstid i Provence i södra Frankrike."

Hörrni, det ger jag blanka f-n i.

Över 1000 millisievert per timme uppmätt i vattnet som förorenats av reaktorerna 2 och 3 i Fukushima. Detta vatten läcker ner i grundvattnet och havet. Om man tänker sig att du får i dig ungefär 1-3 millisievert/år kan du ju tänka dig hur mycket 1000 milliesivert/timme är. 

Man skulle kunna säga att detta är en motsvarighet till BP-olyckan i den mexikanska gulfen. Det kommer att fortsätta läcka vatten ut i grundvattnet och havet i flera veckor, kanske månader och år - om man överhuvudtaget kommer att kunna täta läckan. Detta kommer självklart att påverka djurlivet i havet och människorna som bor i Japan.

Vi har alltså redan nu en olycka som många experter menar är större än Tjernobyl. I Tjernobyl hade vi en reaktor som exploderade/brann. Det tog myndigheterna 2  veckor att få situationen någorlunda under kontroll. Vi är nu inne på den tredje veckan när det gäller Fukushima och fortfarande syns ingen lösning i sikte.

Lägg till det 10 000 stycken 2,4 meter långa utbrända bränslestavar i reaktor 2. Jag mår nästan illa när jag bara hör talas om det!

Folk verkar inte fatta att detta är så mycket mer allvarligt än vad vi kan fatta och ta in. Jag vill inte vara en domedagsprofet, men måste ändå säga att det vi nu ser är kanske slutet på stora delar av nordöstra Japan. 

När grundvattnet fortsätter att påverkas och när havet utanför kärnkraftverket fortsätter få höjda värden kan ni ju räkna ut vad som väntar. Ingen kommer att kunna dricka vattnet. Och när grundvattnet tas upp i näringskedjan kan vi ju bara tänka oss hur det kommer att bli framöver...

Klippet nedan är från 1999 när Greenpeace aktivister protesterar mot att man i en av reaktorerna (nr3) i kärnkraftverket Fukushima använde en sk Mox fuel blandning. Bränslet är gjort på plutonium - detsamma som nu hittas i jorden i markerna runt Fukushima och detsamma som används i kärnvapen. Det är också denna reaktor (nr3) som skapar mest oro hos experter runt om i världen. En litet korn plutonium som du andas in fungerar som ett kärnkraftverk i din kropp och ger dig med största sannolikhet cancer - förr eller senare.

Hörde i morse på radion om en förtvivlad japansk bonde som har sin gård i närheten av Fukushima. Mjölken som hans kossor ger - ca 500 liter om dagen - får han hälla ut i urinrännan. En annan bonde i närheten hade begått självmord. Man kan förstå alla desperata människor som bor runt kärnkraftverket. Så långt som 4 mil från Fukushima har Greenpeace uppmätt radioaktiva värden där du bara efter några dagar har fått i dig motsvarande en "normal" årsdos.

Jag vet att många tycker att jag är nördig som håller på att skriva om kärnkraft hela tiden. De fattar inte varför jag bryr mig när "man ändå inte kan göra något åt det som händer". Det må vara att folk kallar mig nördig, men när folk säger till mig att "man ändå inte kan göra något" vill jag säga att det kan man visst. Det finns så många människor därute som inte förstår. Som inte fattar vilken dimension olyckan vid Fukushima har. De lever i en bubbla. Kanske för att de inte vill veta eller orkar ta in det som händer, men det är bara genom att höja sin röst som man i framtiden kan välja rätt.

Det kan t ex vara att ta strid mot att vi i Sverige ska fortsätta bygga ut kärnkraften och att bryta uran i gruvor här. Det kan vara att se till att man istället för att investera i forskning kring kärnkraften istället borde lägga den forskningen på energier som går att återanvända.

Jag har aldrig varit en Greenpeaceaktivist, men jag måste säga att jag beundrar människor som lägger sin energi på att rädda världen. När världens medborgare fullkomligt lever i något sorts förnekelserus och inte verka bry sig om framtiden för jorden, kämpar Greenpeace dag och natt för att rädda miljön. Jag måste säga att det är stort!

http://www.youtube.com/watch?v=XJ2KVzE1MUw

...som om det var någon som trodde det... 

Nedan två skrämmande klipp:

Även den mest hårdnackade kärnkraftsförespråkaren måste ändå inse att det har gått åt helvete för reaktorerna vid Fukushima i Japan. Trots att myndigheterna där gång på gång försökt övertala oss om motsatsen. 

Jag har sett kommentarer i olika sammanhang om folk som lite nedvärderande försöker klämma till oss som är oroliga för läckande reaktorer genom att vidhålla hur fantastisk kärnkraften är och att man själv bara är ute och cyklar. Vissa skriver t o m om att de nu är ännu mer övertygade om att kärnkraften är den ultimata lösningen efter olyckan i Fukushima. Jag vet inte varifrån dessa människor kommer, men nu när sanningen börjar sippra fram håller de sig borta. De borde fan i mig skämmas!!!

Nu läser jag i DN om hur havet runt Japan har strålningsvärden som är över 1250 gånger det normala! Det skulle inte förvåna mig om japanerna har förutom dumpat extrema mängder radioaktivt vatten i havet även har dumpat delar från kärnkraftverket som är lösa och skadade och har legat runt reaktorn på marken. De tog ju in en bulldozer för att göra vägen framkomlig till reaktor 3. Säkerligen har de "städat upp" genom att hiva ner detta bråte i havet.

Titta er om i världen! Titta på hur det ser ut. Det sker jordbävningar, tsunamin, jordras, översvämningar, terroristattentat hela tiden. Ovanpå det hör vi om dåligt underhållna kärnkraftsanläggningar och fusk med säkerheten. Vem som helst kan räkna ut att det kommer att komma fler olyckor.

Jag förstår människor som påpekar att vi behöver kärnkraften för en övergångsperiod, att det är ett nödvändigt ont. Men vi har haft kärnkraften för en övergångsperiod länge nu. Folk glömmer katastrofer ganska snabbt. Och även om vi fortfarande går och andas in resterna av Tjernobyl verkar vi resonera att eftersom dessa händelser är så osannolika kommer de aldrig mer hända igen. Och speciellt inte i Sverige!

Herregud vi lever inte i en sluten bubbla i Sverige! Och visst kan det hända en katastrof här! För den delen så få vi ju även i Sverige ta del av det som händer i andra delar av världen. Som jag har skrivit förut - världen är allas vardagsrum. Det går inte att någon sitter och skiter i ena hörnet och inte tror att vi andra ska känna stanken. Och vi i väst är dem som har allra flest reaktorer i världen. Vi borde själva föregå med gott exempel och sakta men säkert fasa ut kärnkraften och inte som nu satsa miljarder på att bygga ut den.