Spelade en gång i tiden gitarr i ett tjejband som hette Ladyland. Detta var för länge sedan. Det var en av de bästa tiderna i mitt liv och för den upplevelsen det gav mig är jag evigt tacksam. Om jag inte hade träffat tjejerna i bandet (som jag fortfarande umgås med) hade mitt liv varit flera snäpp fattigare. Inte för att vi gjorde stora pengar, utan för att vi hade så kul ihop.  Idag vet jag att vi alla är vänner för livet. Att som tjejer spela ihop som vi gjorde, har jag förstått såhär i efterhand, är ganska ovanligt. Och att hålla ihop så länge som vi gjort idag - ännu mer ovanligt.

Fick en länk av en kompis Danne som också lirar gitarr och som är tillsammans med trummisen Anette. Den platta vi spelade in i slutet på 80-talet säljs på Tradera och i produktbeskrivningen står Vixen och Lita Ford. Ett glamrockband från 80-90-talet. Ha, vår musik låter mer som ett snällt lamm i jämförelse...

http://www.tradera.com/Ladyland-In-Phase-svensk-tjejhardrock-vixen-lita-ford-auktion_340452_109558696

Men, men... att någon försöker sälja vår platta på Tradera ser jag som ganska komiskt. Jag menar... att någon alls försöker sälja den menar jag...

För en svensk synes den upprördhet rondellhunden Mohammed ha skapat helt overklig och ofattbar. Eftersom de flesta svenskar inte brinner så i själ och hjärta för någon religion (eller för något överhuvudtaget för den delen) är det så svårt för oss att förstå den ilska som detta har väckt i den muslimska världen. Vi förstår det helt enkelt inte. Jag undrar: finns det något en svensk skulle uppröras över på samma sätt? När känner sig en svensk kränkt egentligen? Är det när man inte kommer fram för att rösta på sin kandidat i Melodifestivalen? Eller när inte datorhelvetet fungerar. 

Lyssnade på Ring P1 igår morse. En ung muslimsk kille förklarade för den kvinnliga programledaren om vad som gäller med orena djur och att det är helt fel att avbilda Mohammed. Sättet han gjorde det på upplevde ivarje fall jag som "von oben". Jag kände mig lite kränkt å programledarens vägnar när han förklarade för henne "vad som faktiskt gäller". För vem då?

Sverige är kanske inte världens bästa land att leva i längre, men nog är det ta mig faan bra. Många invandrare har ju kommit hit just för att de annars riskerar att mördas av sina egna stater. Om dessa invandrare har synpunkter på vår yttrandefrihet tycker jag de borde tänka efter en gång till. Det kanske är just på grund av denna de lever idag.

Det är svårt att göra sin röst hörd om man är ett pytteland som Sverige, men jag tycker ändå det är viktigt att försvara yttrandefriheten. Eller som Voltair uttryckte det; “jag ogillar vad du säger, men jag kommer till min död att försvara din rätt att säga det”. Frågan är om vi verkligen vill gå så långt som "till vår död" för att försvara rondelhunden Mohammed? Jag tror många svenskar är för fega för det. Och... det gäller ju att välja sin strider. Att försvara sin rätt att avbilda Mohammed som en rondellhund är kanske inte lika viktigt som att exempelvis kämpa för mänskliga rättigheter, människors lika värde och rätten att uttrycka sina åsikter. Vare sig du är kvinna eller man, muslim eller svensk.

/Anna

-Vem fan har förresten avbildat mig som polis!?

Mitt nya ordspråk... "att vara snäll skjuter ingen hare". Nä, det ska gudarna veta. Se bara vad som hände med Jesus som gick omkring och var snäll och lovprisade världen - han blev uppspikad på ett kors. Nja, riktigt så illa är det ju nu inte för mig bara för att jag inte fick lönepåslag. Däremot är det irriterande. 

Vaknade för en halvtimme sedan av att en av katterna ville in. Plötsligt flög det över mig en molande känsla av olust. Samma sorts känsla som när någon har anklagat dig för något du inte gjort. Det liksom brände och stramade i halsen av tillbakahållen ilska.

Än en gång har jag fallit till föga. Vart tog de där pengarna vägen som min förra chef lovade mig? Det känns som om jag inte stod på mig. Jag har fallit till föga ännu en gång. Låter mig invaggas i tron att jag inte är värd lika mycket som andra. På marknaden. I ett kapitalistiskt system där det gäller att sälja sig själv som om man vore en köttbit på stritan. 

Min styrka är inte löneförhandlingar. Jag skulle vilja sträcka mig ännu längre och säga - situationer där jag ska marknadsföra mig själv är inte riktigt min grej. Att däremot förklara hur bra andra är tycker jag är lättare. 

Det som irriterar mig är att jag mäts utifrån en måttstock som är fyrkantig. Det är det enda verktyget som används för lönesättning och också det enda jag inte kan ifrågasätta. Ja, i ärlighetens namn nådde jag inte upp till försäljningsresultatet förra året. Däremot vet jag att jag räddade många kunder från att hoppa av skutan genom att bygga upp en relation med dem. Jag använde min erfarenhet, min empati och de mjuka värdena jag är bra på. Men hur mäter man "mjuka värden"? (Jag ska inte säga var jag jobbar, för att jag har lärt mig att man inte ska mixa blogg och jobb). 

Men lek med tanken att jag jobbade på en klädaffär - säg en liten boutique. Så fort en kund kommer in i butiken har din arbetsgivare lärt dig att du läsa av kunden. Hur är han klädd? Har han pengar? Hur mycket tid ska jag lägga ner på honom? Jag gör precis som min chef har sagt och går fram och frågar om kunden behöver hjälp. Han ler och säger "nej tack". Du fortsätter i cirklar runt honom och böjer dig framför honom med en vacker skjorta i siden som du smekande håller över armen medan du säger; "Denna har vi precis fått in från orienten" - "Bästa kvaliteten...Skulle passa dig utmärkt min herre - en vacker skjorta till en vacker herre". Om mannen verkligen kände att han behövde en skjorta från orienten, provade den och det visade sig att den satt perfekt... ja, då skulle jag vara nöjd med min insats och säkert min arbetsgivare med, men om mannen kränger på sig skjortan, det visar sig att den sitter halvtasktigt och är alldeles för dyr för hans plånbok men att jag ihärdigt lovprisar den överviktige mannen att skjortan sitter "perfekt" och övertalar honom att köpa den - har jag då gjort affären en tjänst? I längden? 

Jag vet att jag är en idealist, men jag vill gärna tro på ärlighet och snällhet. Moral och etik ligger högt på min lista. Men jag vet också att jag för en kamp på fel slagfält. Det är inte dessa värden som premieras på marknaden. Att tro det är lika korkat som att tro att världen är befriad från djuriska instinkter. Jag påminner mig om en barndomsanektot min morfar brukade berätta för mig. Jag hade precis lärt mig  prata. Han hade frågat mig vad jag skulle göra om jag mötte en orm? Jag hade svarat; "Hej orm! Om jag får klappa på dig får du klappa på mig!" Ja, tjena! Det känns som om jag fortfarande är där. Lika jävla korkad! Jag har tamejfan inte växt upp. 

Detta visar också prov på hur fel ute jag är. Bara detta i sig gör ju att jag självklart inte ska ha något lönepåslag. Hur dum får man egentligen vara? Ha, tro på mjuka världen. "Vor är du uppväxt bruden? I en gated community ella?" 

Jag vet inte om det är jag som är en cirkel instängd i en fyrkant? Eller är det jag som är fyrkanten?  Jag får väl klippa ett av strecken i denna inlåsning och ringla iväg vidare i världen - med gifttänder denna gång. Nya visioner - nya mål. 

Med Alliansen i makten har vi fått jobbskatteavdragen. Men med avregleringen av elmarknaden har vi också fått högre elpriser. Förra månaden 2000 kr mer än normalt och jag bävar för vad det kommer bli denna månad. poååååååååååå0ööööä.(Katten gick på tangentbordet...) 

Säkert 3000 kr och då kan man ju verkligen säga att man har gått back istället. Pengarna gick så att säga upp i rök. Så mycket för det jobbskatteavdraget. Gud ger och Gud tar...

   __________________________      ----         ______________________________

Jag väcks vanligtvis av katterna ca 05.30 varje morgon. Flera morgonar har jag liksom inte kunnat somna om. Istället har jag legat och funderat och funderat. Endera är det om jordskorpan som tydligen har flyttat sig 8 cm och om någon expert som sagt att jordens magnetlinjer har flyttat sig. Jag funderade dessutom på om Golfströmmen helt har stannat av. Efter det tänkte jag på alla fartyg som frusit fast ute i Östersjön. Vidare om att tydligen 90% av alla småfåglar kommer dö i år. Som ni förstår gick det liksom inte att försöka somna om. Det var bara att gå upp. Hjärnan fick sig ett kallt uppvaknande kan man lugnt påstå.

Hör fåglarna kvittra därutanför. Deras kvittrande brukar låta angenämt i dessa tider, men de låter ju helt desperata. Inte alls som vanligt. Det är nog bäst att jag går ut och matar stackarna...