Alla inlägg under mars 2009

Av Anna Drangel - 19 mars 2009 09:01

Det är ju hur larvigt som helst av ryssarna att lägga sig i vad vi sänder för humorprogram i Sverige. Att man i melodifestivalen skildrar Ryssland på detta sätt:

http://www.youtube.com/watch?v=NcOw6aJpSsw

Har dom ingen humor? Att vara så stingslig är är farligt för hjärtat. Tänk om alla vore sådana. Vilka krig vi skulle ha i världen!


Som jämförelse kan ju visas hur några reklammakare ville skildra Ikea ITyskland.

http://www.youtube.com/watch?v=8I5BGsK5ZAU

Nej, som ni förstår gillade inte Ingvar Kamprad detta och drog in förslaget. Han tyckte inte det var bra reklam för Ikea. Detta har han ju all rätt att uttrycka - det är hans företag - hans pengar och han tar slutliga beslut för vilka reklamfilmer som ska representera Ikea utomlands.  Men det är inte samma sak som att någon svensk UD-tjänsteman i i Berlin skulle begära ett förlåt från reklamföretaget å Sveriges vägnar.Tänk vad pinsamt det skulle vara. Eller tänk om Reinfeldt skulle göra uttalanden att Tyskland måste förbjuda denna reklamsnutt som sprids på nätet. 


Jag tycker båda dessa filmer är kul. Visserligen kände jag när jag tittade på Tingeling att "ohhh, det där kommer inte ryssarna gilla...", men får inte humor vara vass? 


Någon måtta får det vara på censuren. Och skulle det visa sig att ryssarna inte gillar detta får vi väl dra oss ur melodifestivalen och låta den bli en östeuropeisk angelägenhet. För dom som ser en bit humor som ett angrepp på deras land. Snacka om vansinne. Att SVT säger förlåt är ju bara patetiskt. 


För den delen - ligger det inte mycket sanning i båda dessa filmsnuttar? 

Av Anna Drangel - 15 mars 2009 12:23

Det var kul att Malena Ernman vann med den för melodifestivalensammanhang något udda  låten "La Voix (Fredrik Kempe). Det är också kul att två lite äldre tjejer som inte är så himla helylle, lyckas nå toppen. Dessutom verkar både Malena och Caroline af Ugglas helt wild and crazy vilket är spännande.


Min egen favorit Snälla, Snälla kom först på andra plats, men det är väl en sån där låt som man antingen älskar eller hatar. Det var tydligen inte många röster som skilde låtarna åt.


Mina gamla barndomsvänner Åsa och Saara var över på middag igår. Efter middagen åkte ju självklart tv:n på. Vi hade inte riktigt samma idéer om vilken låt vi ville skulle vinna. Men när jag försökte ringa in på "Snälla, Snälla" var det fel på linjen. Telefonsystemet var väl helt enkelt totalt överbelastat. Det var ju över en miljon som ringt in och röstat! Jag tyckte de sa att Radiohjälpen fått in tre och en halv miljon eller nåt. Tur för Radiohjälpen att det är svenska telefonledningar vi har och inte typ bulgariska eller nåt...


Åsa berättade att på hennes barns dagis var just låtarna "La Voix" och "Snälla, Snälla" favoriter. Dagisbarnen hade till och med lärt in Caroline af Ugglas gester och miner. Det är ju hur kul som helst! Speciellt när de lär sig sjunga med i en text som är allt annat än barnvänlig... Tänk er dagisbarn på fyra fem som sjunger:


Ja, för igår när du gick
i sista blicken som jag fick
Jag kunde se.
Ja, jag kunde se.
Jag såg du var på väg
till en annan kvinna
bort från mig.


Men som dagisfröken föredrar man nog ändå att barnen sjunger "Snälla, Snälla" framför "La Voix". Annars blir det väl fram med öronpropparna.

Det är illa nog med vuxna som ska försöka sig på lite opera. Jag gjorde det själv några gånger igår tills min kille sa - "Ja, ja Anna. Det räcker nu..."


Har haft låten i huvudet hela natten och när jag vid fyratiden släppte in katterna, vad snurrar då i hårddisken. Jo "La Voix" såklart! Jag kunde helt enkelt inte släppa den - eller rättare sagt, min hjärna kunde det inte. Jag är en sån där som om jag tycker att om en låt påminner om en annan - då bara måste jag ta reda på vilken det är. En musikprofessor från Stockholms Universitet tyckte att Malenas låt hade tydliga paralleller med  ”Nessun dorma” från Puccinis opera ”Turandot” (1926). Själv funderade jag först på det klassiska stycket som användes i "Beppes godnattstund" från 70-talet. (Kommer inte ihåg vad det heter just nu, men det är samma typ av nedgång av ackorden som i "Whiter Shade of Pale"(Procol Harum 1967)... Hmmm... Nu kom jag på det - det är ju Bachs "Air" jag tänker på. Men det är inte den låten som jag letar efter. Det är denna;


http://www.youtube.com/watch?v=VgYd2SpqVMQ 

"Vi bygger oss en båt" (Text & musik: Bengt Palmers-Björn Skifs).

Gå in själva och lyssna får ni se. Visst påminner dessa låtar otroligt mycket om varandra förutom att Malenas sång är att föredra framför barnkören...

När man sedan fått in  "Vi bygger oss en båt" i huvudet, ja, då är det bara att hoppa över till Malenas. Men, visst - plagiat är det ju trots allt inte. Bara något som man tycker att man har hört förut som var väldigt behagligt.
Av Anna Drangel - 12 mars 2009 09:18

Regeringens nya satsning på jobbcoacher känns mer eller mindre som en form av plusjobb. Bara att man kallar det annorlunda. Det är som när städerska blir lokalvårdare. Same same.


De kan lika gärna göra samma sak i Saab-fabrikerna. Någon regeringsrepresentant kommer dit och delar de anställda i två läger.

 

Regeringskillen (RK) har ställt sig på ett podie och börjar tala:

Den ena delen av er här till höger,(han pekar med armen)  blir från och med nu jobbcoacher åt den här gruppen (han pekar till vänster). Folket tittar försräckt på varandra.


En man i grupp (MiG) höger räcker upp handen: Okej. Men vad ska vi erbjuda varandra för jobb?

RK: Ni ska låtsas som att det fanns jobb, sedan ska vi leka rollspel.

MiG: Va? Rollspel? Hur blev det med bilbyggande då?

RG: Nej, nej... Glöm det. Nu är det viktigt att ni blir sysselsatta i sysselsättningsåtgärder. Det är bra för statistiken.

MiG: Men vad ska vi göra då?

RG: Jo så här gör vi. Om ni alla letar upp er jobbcoach.(Männen i Saab-kläder rumsterar om i den stora lokalen, tills de hittar varsin partner. Sådärja. Så håller ni varandra i händerna. Så ja. Nej, nej - inte bråka nu. Så tittar ni varandra djupt i ögonen och säger - ja, jag kan..

MiG: Kan vadå?

RG: Säg. Vi kan. I högkonjunktur såsom i lågkonjunktur. Med eller utan jobb.

MiG: Men hallå... är det inte bättre att vi jobbar med nya idéer istället?

RG: Nej, nej. Det är väldigt viktigt att ni gör detta. För det första får vi ner arbetslösheten och för det andra så har ni något att göra.

MiG: Men vi har annat att göra än att sitta i psykologiska samtal med våra gamla kollegor. Vi behöver inte höra av dom att "vi kan". Vi vet att vi kan. Vi har redan gått igenom allt det där. Lås inte in oss på arbetsförmedlingen i förnedrande åtgärder.

RG: Kommer inte på fråga. ni måste bli igångsatta. Det går inte att ha er här på fabriken vind för våg. Ni kanske kommer på något bra... Regeringskillen kliar sig i huvudet och mumlar... Som något med vind och kraft. Nej, nej vad säger jag. Det där har vi riskkapitalisterna till. Ni är arbetare och nu är ni arbetslösa. Nu ska ni få uppleva det fantastiska att få sitta vid datorn på arbetsförmedlingen i Trollhättan med er jobbcoach hängades över axeln. Yes, yes. Då vet vi var vi har er. Ha, ha...

Av Anna Drangel - 12 mars 2009 08:02

Idag skriver Torbjörn Tännsjö om dilemmat om vem som ska bestämma när man ska avsluta någons lidande. Dvs någon som är utom räddning, någon som är på väg att dö. Han frågar sig om en läkare ska få påskyndna någons död genom medicinering: I den gråzon, då det är rimligt att ifrågasätta om ett barn räddas till ett liv värt att uppleva eller ej, bör föräldrarna ha beslutsrätten. Frågan om vården bör avbrytas är inte medicinsk (DN 12/3-09).

Jag anser precis tvärtom att det är en medicinsk fråga om vård ska avbrytas för någon som lider. Precis lika mycket som en läkare avgör om vård ska fortsätta. Det är deras jobb att avgöra om liv och död på sjukhuset. Där måste vi känna att deras kunskap får vara det som ska vara vägledande.


Det kan väl inte vara så att föräldrar och anhöriga är mer kunniga på hur någon påverkas av exempelvis en trafikolycka? Dessutom ska man ju inte i onödan utsätta någon för onödigt lidande, bara för att föräldrar inte klarar av att ta det beslutet.


Jag gör ett exempel;Se framför er en kvinna som kommer in på veterinärakuten med sin påkörda hund. Läkaren bedömer att hundens liv inte går att rädda. Det är utom räddning för kvinnans ögonsten till lurvgulle. Veterinären säger till kvinnan; Det mest barmhärtiga för lilla Linus (som hunden heter) vore att han får en spruta så att han somnar in. Kvinnan som är helt hysterisk - detta är hennes bästa vän i livet. Hon skriker rakt ut. Vårdpersonal kommer ut och försöker lugna henne. Hon vaggar Linus i famnen och vill inte att han ska dödas. Hon älskar honom och tror att Gud ska hjälpa honom att återfå livet. Hon har lagt sitt kors på Linus mage. Linus ena ben hänger halvt avslitnet och han har ett djupt sår i nacken. Om man inte gör något kanske det dröjer några timmar innan han avlider av sina svåra skador.


De flesta skulle nog anse att det bästa för den stackars hunden vore om han fick somna in nu. Tillslut släpper Linus matte honom och dom tar in honom på operationsbänken för att ge honom en lugnande spruta. Vad dom då gör är att ge Linus en sån stor dos narkos att han somnar in. Dom ger honom till och med en dubbel dos för att vara på säkra sidan. Det är ju inte idé att chansa att dosen inte ska verka. Linus somnar in på 45 sekunder. 


Linus matte mår dåligt, men inser sedan i efterhand att beslutet som togs, efter att dom övertalat henne - var det bästa. De skulle aldrig kunna rädda Linus och nu fick han ivarje fall slippa ett fruktansvärt lidande de sista timmarna.


Ja, vad tycker du? Varför skulle inte detta exempel kunna appliceras på en människa? Är det någon naturlag som säger att vi alltid ska vara så mycket mer barmhärtiga mot våra husdjur? Låta dom slippa lidande i onödan?


Dessutom kan det ju finnas föräldrar som är lite (ursäkta uttrycket) koko av det faktum att deras barn eller anhöriga håller på att dö. Är det då verkligen dom som ska stå för det medicinska beslutet att förlänga någons lidande. Och vad spelar det för roll om läkaren eller sköterskan (som i det akutella fallet med som det skrivts om i media) ger ett barn, vars liv ändå ska avslutas, en för hög dos. Jag menar död som död. Hur skulle det se ut om viltvårdare som åker runt och skjuter påkörda rådjur bara få använda en kula när dom skjuter. Och råker dom missa - bad luck... Är det inte bäst att vara säker på att människan djuret verkligen avlider???


Tycker vissa saker är så självklara. Det måste vara något fel på mig. Jag fattar inte vad folk håller på med...


Dessutom - är det försvarbart att någon som ligger med livsuppehållande åtgärder - som verkligen är utom räddning, verkligen ska få ta upp den vårdplatsen, när det kanske finns någon som är "inom" räddning som skulle kunna få den och ha chans att överleva?  Nu menar inte jag att man ska låta Agda somna in "snabbare" bara för att hon är lite seg och inte vill dö. Eller någon som ligger i respirator och kan överleva i flera år. Nej, självklart inte. Men om någon verkligen lider och det är helt uppenbart att dessa livsuppehållande metoderna är verkningslösa? Det måste ju vara vården som avgör detta - självklart i samspråk med anhöriga i den mån det går.


Visserligen - om staten skär ner ytterligare på välfärdsapparaten kanske vi med för lösa riktlinjer - hamnar i ett läge där man dödar människor som tar upp vårdplatser för att skapa utrymme för nya döingar. Nej, jag tror att de människor som jobbar i team på sjukhus - tillsammans är fullt kapabla till att ta dessa etiska och moraliska beslut. Det är ju deras jobb. 



Av Anna Drangel - 11 mars 2009 10:03

Enligt regeringskansliets hemsida står globalisering för "handel, gränsöverskridande investeringar och kapitalflöden samt utbyte av information och teknologi mellan länder. Även mjukare begrepp såsom kultur, miljö, attityder och livsåskådning kan omfattas av begreppet globalisering."


Man skulle också lite negativt kunna säga att de där mjukare begreppen i realiteten skulle kunna vara ganska abrupta och hårdhänta... Globalisering kan lika gärna skapa en form av implementering av sånt vi inte vill ha. Dvs konstiga världsuppfattningar som inte strävar mot jämställdhet utan tvärtom åt det motsatta hållet. Viljor som vill ha tillbaka ökade klyftor mellan människor. Viljor som är emot jämställdhet mellan könen. Viljor som vill utplåna homosexuella. Listan kan göras hur lång som helst.


Exempelvis kan en ökad globalisering innebära sämre anställningsvillkor i Sverige för att bättre matcha de anställningsvillkor som finns ute i världen. Kvinnans jämlikhet skärs ner, eftersom vi annars sticker ut lite för mycket i våran iver att ha lika mycket att säga till om som män.


Arbetares löner sjunker för att konkurrera bättre med kinesens, och direktörernas löner stiger för att bättre matcha alfahannarna från Europa. För inte kan väl svenska direktörer vara så lågavlönade i jämfört med resten av den inre kretsen EU?


Det är mycket som är bra med globaliseringen självklart. Det går inte att komma ifrån. På matfronten t ex. Physalis finns snart i var mans mun och det finns metervis med Ruccolaplastboxar i varje butik med självaktning. Sötpotatis är inte längre något som bara äts av bybor på  Afrika slätter och chokladen heter inte bara Fazer och Marabou i den superglobaliserade värld vi lever i. Nej, nu jävlar kräver vi att det ska det finnas tusentals produkter från världens alla hörn i vår närbutik runt hörnet.


Ett tag när jag reste mycket brukade jag säga att så fort man kom utanför Sveriges gränser upptäckte man hur mycket kvinna man egentligen var. På gott och ont. Mest på ont faktiskt. Oke, visst är det är väl trevligt att någon öppnar en dörr för dig  eller bjuder dig på en drink, men om priset är att de nästa stund ser på dig som en lägre stående varelse är det inte värt nöjet. Då öppnar jag hellre dörren själv och bjuder mig själv på en drink, thank you very much.


Läste Hänt Extra häromdagen när jag var och klippte mig. Chippen (ni vet fotbollsspelaren) spelar ju numera i något lag sandiga Saudi-Arabien. Han har med sin fru Oksana. Hon nämnde i tidningen att hon är trött på att inte kunna röra sig som hon vill. Att hon måste bära slöja. Att hon inte får gå på sin mans matcher (kvinnor är inte välkomna) att hon inte får köra bil (hon älskar att köra bil). Herregud vad får hon göra då? Sitta och vänta på honom i stringtrosor och turban in någon airconditionad bungalow? 


Nu tror jag väl och hoppas att jag aldrig själv behöver bära lakan. Det är ju inte heller där globaliseringen sitter ska gudarna veta. Men nog har vi i Sverige länge levt i tron av vi svenskar är ett jämställt folk och ska så förbli.  Där hög och låg har samma rättigheter. Men vi får nog ta och revidera den tron nu. Vi har levt i  en ankdamm, det är bara att inse...

Av Anna Drangel - 10 mars 2009 07:15

Befann mig någonsstans i Alperna. Högt upp på toppen av berget. Skulle ta mig ner till byn på en pulka. Fick för mig att det skulle vara bra för min rygg om jag åkte på magen. Dessutom lättare att styra med fötterna. Lade mig på den röda pulkan och satte fart ner i backen. En pittoresk solbelyst liten alpby närmade sig mig med rasande fart.


Det vita kyrkotornet bländade mig av skönhet. Jag skråade över ett bergsmassiv som låg  åtskilliga kilometer ovanför byn. Bergsmassivet på andra sidan såg skrämmande ut med huggtänder som stack upp mot molnen som for förbi på en klarblå himmel. Dalen längst ner mellan bergsmassiven låg fortfarande i skugga. Det var obeskrivligt vackert.


Det var flera som åkt nedför berget före mig exakt samma sätt. Det var som en farled hade bildats. Rundade kanter gjorde det lättare för mig att svänga. Det var nästan som att åka bob. Precis när jag kom runt ett hörn hörde jag hur hela naturen krackelerade. Ett enormt brak hördes ovanför mig. Jag såg hur en stor lavin hade satts i rullning däruppe. Ett stort snöskred närmade sig mig med skrämmande hastighet. Jag hann tänka "okej, är det såhär jag ska dö... Kvävas i snömassor." Jag svängde med fötterna för att försöka undkomma och styrde ner mot en genväg där ingen åkt tidigare. Jag svischade ner mellan några bergsklippor som stack upp ur snön. Den enorma snöbollen kom närmare. Jag siktade mot kyrkan. Om jag hinner dit kommer jag att bli räddad, hann jag tänka.


Plötsligt stod min pulka inne på golvet i en liten butik som sålde getmjölk. Några getter gick runt inne på stengolvet och tuggade på långa höstrån. Jag tittade upp från min pulka och såg en förvånad äldre kvinna med huckle. Hon såg smutsig ut och hade på sig kläder som inte såg ut att ha varit tvättade på flera veckor. Själv hade jag på mig något högglansigt i neonfärger. Hon sa inget till mig utan tittade bara på mig med avsmak. det var som om hon tyckte att jag var något som katten släpat in.


Plötsligt hördes ljud utanför. Kvinnan reste sig och gick mot dörren. Utanför hade folk börjat skrika. Flera barn hade dragits med av snömassorna nedför berget och dött. Dom kom mot butiken där jag var. De var fruktansvärt arga. Någon hade tipsat dom om att en det var jag som hade satt igång lavinen. Det var mitt fel. Nu skulle jag straffas...


Jag gömde mig längre bak i butiken. Där satt smutsiga halvnakna kvinnor på kala järnsängar. De hade tydligen som extra jobb att massera fötterna (och annat) på rika hotellägare. Dom såg lika skruttiga ut som butiksföreståndaren. De sa åt mig att gömma mig under en säng.


Där vaknade jag. Och snön den faller... Undrar hur denna dag ska bli. Bäst att skynda långsamt...

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards