Alla inlägg under oktober 2008

Av Anna Drangel - 22 oktober 2008 09:26

Papa Dee blev dömd för ringa misshandel och dagsböter. Juryn var tydligen inte eniga. De var bara eniga om att han knuffat in henne i väggen på väg hem på kvällen.

När det gäller den övriga misshandeln valde ordföranden och den ena nämndemannen att tro på vittnen som sett henne bli dragen i håret uppför trappen. De trodde heller inte på att hon slagit sig själv i huvudet med ett blockljus. Vilket för övrigt en överläkare på rättsmedicinska ansåg vara ganska osannolikt.


Den andra hälften valde att tro på kvinnan som försvarade Papa Dee med hull och hår. Hon menade att det var henne det var fel på. Papa Dee ville bara  skydda henne från henne själv...


Jaja... man upphör aldrig att bli förvånad.

 

Apropå mordet på Carolin i Gällivare. Mannen som erkänt har sagt något om att hon kallat honom "gubbjävel"... Så han blev helt enkelt förbannad och sköt... Ja, ja. Dåså. Då var det väl inte så farligt då. Han hoppas väl på att bli friad...



Av Anna Drangel - 16 oktober 2008 07:31

Häromkvällen sände tv filmen Wall Street (1987) igen. Tycker fortfarande den håller trots att den har så många år på nacken.


Michael Douglas http://sv.wikipedia.org/wiki/Michael_Douglas, är bara så himla bra i sin roll som den osympatiska finanshajen Gecco. Michael Douglas är min absoluta favorit när det gäller att spela otrevliga typer. Som Gecco briljerar han fullständigt. Man förstår verkligen Bud Fox's (Charlie Sheen) dilemma när han förhäxas av Geccos lyskraft. Geccos symboliserar drömmen om frihet för Bud.


Bud Fox pappa spelas av Charlie Sheens riktiga pappa - Martin Sheen. Även han en superskådis. Andra skådisar i filmen är Daryl Hannah, som är så himla...  80-tal. Hon spelar en halvbombad flickvän till Bud och gör det inte speciellt bra - hon kanske helt enkelt är 80-tal på riktigt - yta, men inget innehåll alltså.


FIlmen släpptes 1987. Den 19 oktober 1987 föll Dow Jones med 508 punkter, dvs 22,6%. Sammanträffande?


Vi är där igen. 2008 års finanskris. Där drömmar blåsts upp och poppat sönder som  om dom vore lika sköra som såpbubblor. Det är härligt och magiskt att titta på bubblor som växer, men när de spricker inser man det ohållbara. I en såpbubbla finns ingen långsiktig substans att hålla emot verkligheten. Bara en glättig regnbågsfärgad yta.


Girigheten som Gecco och Bud representerar i filmen är högst giltig även idag. Varför lärde vi oss inget av att se hur det stod till med oss människor under det där hemska självcentrerade 80-talet? Det är det som gör det så skrämmande att titta på filmen idag. Vi har ju varit inne i detta självupptagna i bra många år nu. Varför har vi inte märkt något?


En annan fantastisk film jag längtar att se om igen är Rosornas krig (1989). En komedi av Danny de Vito med Michael Douglas och Kathleen Turner i huvudrollerna.  Vilken skådespelainsats Michael gör även i denna film. En härlig film för långa mörka höstkvällar. Om ni inte har sett den, se den!



Av Anna Drangel - 9 oktober 2008 09:03

Det är intressant att fundera över alla superlativ som kastas omkring oss nu mitt under den under den "brinnande finanskrisen". Det är som om det inte finns nog med skräckrubriker att beskriva paniken på världens börser.


Bankslakt

Panik på börsen

Island sjunker

Finansiell härdsmälta nära Island 

Gud hjälpe Island

Svart dag på börsen

Svarta måndagen värsta fallet

Så överlever du finanskrisen

Fritt fall

Att höra kommentatorer och krönikörer beskriva finanskrisen påminner antingen om hur man ska förgöra fiender eller beskrivs som naturkatastrofer.


Ibland beskrivs regeringars sätt att ta itu med krisen genom att jämföra det med ett krig. När någon beskrev den svenska riksbankens räddningspaket pratade man om hur man tagit fram "hela vapenarsenalen". Man ska "bomba sönder finanskrisen". Man bombade tydligen så hårt att det efteråt "rykte ur kanonerna". Oj, oj Stefan Ingves måste ha fått sprängpulver på glasögonen...


Det är ingen som använde hushållsliknelser i finansbeskrivningar. Ingen som säger "vi har nu satt på fläktarna för att vädra ut oset". Eller "vi har tillfört mer jäst i degen".  Eller "vi har nu skärt bort möglet på osten". "Vi har nu tillfört mer alkohol i bålen". Dessa ord ingiver inte direkt ord av styrka och beslutsamhet. Krigsjämförelsen är mer slagkraftig.


Igår på TV4 hörde jag när man pratade om krispaketet i USA som att man "baddade pannan på en sjuk" men bara i väntan på "att bredspektrumpenicillinet skulle sättas in". Kanske är det snart bara dödshjälp som skulle fungera. Med en välsignelse från påven.


Det är otroligt vilka symboliska jämförelser man kan göra. Ännu har ingen kommit upp med "skära bort cancersvulsten från finanskroppen", men den kommer nog. Eller "amputera vissa delar av finanskroppen och ersätta den med  statsproteser".


Det ska bli intressant att höra vilka rubriker som följer denna vecka. Det är svårt att slå "bomba sönder finanskrisen", men här är några förslag:


Riksbanken pumpar in Viagra i bankerna.

Regeringen matar marknaden med falukorv.

Staten sätter fotboja på finanscheferna.

Stefan Ingves tar till kemiska vapen - har ringt anticimex.

Stefan Ingves tar hjälp av Sven Ingvars för att sjunga oss ur krisen med

"Cash is king" och "Varmkorv Boogie". (Vinsten går tillbaka till skattebetalarna.)

Finansdinosauriernas T-rex är utplånad. Sista sucken hördes inifrån Wall Street.

Wall Street hoppas på att bli uppköpta av utomjordingar.

Nu kan bara Gud hjälpa oss...



Säga vad man vill om finanskriser, men om man ska se något positivt av det hela så får man väl säga att miljön på jorden kommer att må lite bättre. Folk har inte längre råd att åka bil. Dom har inte ens ett jobb att åka till. Vi köper mindre produkter, äter mindre kött och sparar på så sätt på jordens krafter. Vi flyger mindre - håller oss hemma mest hela tiden. Vi börjar umgås och samarbeta med grannar. Kanske bildas ett och annat kollektiv. Vi odlar potatis och täljer smörknivar som vi gemensamt säljer till Kina. Ja, det är rena halleluja-vågen för jorden...




Av Anna Drangel - 7 oktober 2008 20:46

Såg debatten mellan Joe Biden och Sarah Palin för några dagar sedan. Jag måste säga att första intrycket av Sarah är att hon är en imponerande kvinna. Hon har utstrålning som få. Det skadar heller inte att hon ser bra ut och har ett charmigt leende. Men där slutar min förhäxning av Palin. Hon är läskig med sina uttalanden om nej till abort och påståenden om att Barack Obama skulle ha ett historiskt samröre med terrorister. Populisten ringer ihopringlad i hennes mun. Beredd att sticka ut sin långa gadd.


Ja, hon har verkligen the gift of the gab. Hon snackar så folk på gatan förstår.  Det skulle nog inte spela någon roll i vilket sammanhang hon pratade. Hon är en "övertygare". Ivarje fall för dom som inte är så insatta. Dom kan säkert imponeras av hennes publikfrieri.  Men vad är det hon egentligen säger? Det är det inte så noga med. Huvudsaken att  hon rör upp en känsla hos folket på gatan. Att hon laddar folket med känslor.


Joe Biden stod där med siffror och fakta och öste på så mycket han bara kunde. Det han sa var bra, men sättet han sa det på blir ju så torrt brevid hennes levande uttryckssätt. Han är en sån där politiker som glömt vad det var han egentligen menade. Han verkade sakna passion och inlevelse.  Ivarje fall är hans minspråk detsamma som från någon som varit lite för länge inom politiken. Visst lyste ett charmigt leende igenom någon gång då och då. Ungefär som från en gammal omtyckt skådespelare.


Sarah Palin däremot. Jag skulle faktiskt kunna säga att jag tycker att hon är bra. Men hualigen vilka läskiga åsikter hon går och bär på där bakom glasögonen. Då spelar det ingen roll hur snygg hon är eller hur bra hon är på att prata.


Visst verkar hon vara en otroligt duktig kvinna. Har en massa barn och kan skjuta björnar och prata inför stora folkgrupper. Dessutom verkar hon ju omtyckt i Alaska. Men frågan är om det inte mer handlar om att hon sätter strålkastarljuset på sina grannar därhemma, mer än vad det är hon egentligen levererar. Och hur är hennes tålamod för oliktänkare? Jag skulle inte vilja möta henne och hennes likar om dom hetsade mot en minoritet som jag själv råkade tillhöra.


Hon är den där populisten som vet precis hur hon ska locka till sig förbannade kristna småstatsväljare. Lääähskigt.

Hoppas verkligen Barack Obama kan matcha hennes publiksmicker utan att trampa i klaveret. För man vet aldrig när McCain trillar av pinn.







Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards