Alla inlägg under augusti 2008

Av Anna Drangel - 30 augusti 2008 10:07

Det kan inte vara lätt för alla som i dessa tider är beroende av Försäkringskassan. Alla de människor, vars utbetalningar kraftigt försenats - vem vänder de sig till för att få mat på bordet denna månad? Alliansen? Vem drar vapen för dessa stackare?


Detta är faktiskt riktigt, riktigt illa. När det gäller en så grundläggande och viktig instans som F-kassan, måste det fungera. För många innebär utbetalningar som nu försenats, att de inte har mat på bordet till sig och sin familj.


Om jag hette Astrid Lindgren skulle jag resa mig ur min grav och hytta med fingret. "Man får inte göra på detta viset" skulle jag säga och ta någon i örat.


Och vips poppar en Astrid Lindgren-figur upp i mitt huvud. Krösa-maja. Hon berättar skrockande för folk och fä som kommer i hennes väg om hur dystrare tider är i antågande. Att hon hört att det kommer bli "på samma di sätt som det är i Tyskland". "Där di jobber för bara några få riskdaler". "Inte tillräckligt för att leva på... nä sanne mina ord gott folk..." "Folk kommer att sparkas från sina platser och det kommer att utbryta en depression, värre än när pesten tog oss". "Ja herre min jesus". "Di kommer te att bli svartare än synden framöver..."


"Jodå, stirra ni bara till ögone trillar ur på er" säger hon när folk går förbi och kastar föraktfulla ögon på henne, medan kön till fattighuset fylls av hungriga människor. "Och potäterna är de heller inge me i år, allt det där regnandet..." muttrar Krösa-Maja vidare och spottar ut en svart loska bakom de fina damernas rygg. 

Av Anna Drangel - 28 augusti 2008 10:44

Läser om rättegången mot tyskan i fallet Arbogamorden. Jag var tidigt helt övertygad om att det var Emmas tidigare man, pappan till barnen, som var ansvarig för morden. Varför? Svartsjuka, tidigare statistik på liknande brott, folk som sett honom förfölja Emma, vissa våldstendenser som rapporterats kring pappan.


Men, åh vad jag hade fel. Och jag beklagar detta. Däremot var jag inte sen att ändra mig när jag hörde de argument som låg tyskan i fatet.


  • Hon hade ett tidigare kort förhållande med Emmas nya pojkvän på en resa till Kreta. Hon hade blivit riktigt besatt av honom.

  • Hon har ljugit om att hon varit gravid med honom. Enligt sånt jag läst på nätet har hon också träffat Emmas pojkvän vid ett tillfälle där hon försökte proppa i sig tabletter för att ta livet av sig.
 
  • Hon har skrivit och berättat för sina vänner om hur besviken hon var på honom och att det inte blivit som "hon planerat" (dvs lyckliga familjen med barn och hela kittet).

Motivet finns således och det grusar helt försvarets linje att det inte finns ett sådant. Motivet är ju faktiskt lite A och O i en sådan här utredning. Dessutom ljuger tyskan och verkar inte psykiskt hel.


  • Hon har av många setts smyga runt familjens hus.
 
  • Hon var på mordplatsen samma dag Emmas barn mördades.  

  • Fotspåren i blodet tyder på att det är en kvinna (eller en man med små fötter). Mönstret är detsamma som på ett par skor som tyskan burit.

  • Dessutom undrar jag vad i helsike man åker till Arboga för, för att sedan flyga hem till Tyskland. Hon har inga vänner där mer än sitt ex och hon kan inte redogöra för hur hon kom dit och vad hon gjorde där och har dessutom ljugit om detta.

Ett av vittnena:

  • – Vi pratade lite grand på kvällen och skämtade om säkerhetsbestämmelserna på flygplanen. Hon berättade att hon varit tvungen att lämna tillbaka en hammare på flygplatsen. Hon berättade att flygplatspersonalen sagt åt henne att antingen skicka hammaren med vanligt bagage eller lämna hammaren kvar. Hon sa att hon under kontrollen inte varit medveten om att hammaren fanns i hennes väska, säger tolken, som översätter det vittnet säger från tyska.

Här har vi mordvapnet (i form av tyskans eget erkännande), teknisk bevisning i form av skoavtryck, en "sista" resa planerad till Arboga för att sedan flyga hem.

  • Dessutom - det mest starka beviset av alla. Emmas eget utpekande av tyskan. Specialister menar att det är omöjligt att minnas vem som huggit ner sina barn med en hammare framför ögonen på henne. Jag menar att såna bilder sätter spår i hjärnan för att inte säga hjärtat (utan att såra Leif Silbersky som verkar se hjärtat som ett skällsord i denna utredning).


Det är underligt det där att hjärtat är ett så främmande element i en rättssal. Om man tänker på det är det ju faktiskt så att det var tyskans hjärta som bordrade hennes hjärna att begå detta fullständigt bisarra och horrida svartsjukemord.

Att inte teknisk bevisning idag finns i form av DNA, kan mycket väl ändra sig till imorgon...

När det gäller nämndemannens uttalande tycker jag Leif Silbersky överreagerar. Jag tycker det är helt okej att tro något innan en rättegång. Det gör vi alla. Skillnaden är att man måste veta innan man dömer någon. Det gjorde nämndemannen. Och hade hon övertygats av annan bevisning som motsa att det kunde vara tyskan, är jag helt övertygad om att hon ändrat sig. Precis som jag gjorde efter att ha trott det var Emmas gamla man (barnens far) som gjort det. Men nämndemannen visade sig bara mänsklig i sitt tillkortakommande under medias påtryckningar.


Barbro Hedvall skriver också om detta i DN;


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=821179


När det gäller tyskans krav på en "rättvis" rättegång. Hmmm... om vi nu måste dra igång ännu en (dyr) rättegång och rätten kommer till samma utslag kan väl Leif Silbersky betala för detta i rättvisans namn.

Av Anna Drangel - 26 augusti 2008 06:46

Reinfeldt tar med Angela Merkel, Tysklands förbundskansler på en tur i ekan. Kolla in bilden i DN. Det ser verkligen inte speciellt avkopplande ut (vilket jag trodde roddturer skulle vara). Det ser mer ut som om Angela tänker "klarar han verkligen det här..." "jäklar vad kallt det är..." "Nä nu vill jag ha en wurst..."

Fredrik ser ut som han ror runt på svärmor som han träffat för första gången!


Undrar hur pressad deras konversation var därute. Pratar förresten Reinfeldt tyska!? Nej, det var väl svengelska och bruten tyskengelska som gällde. De enda ordet som de där två har gemensamt är väl ett brett JAAA eller NAAAJN. 


  

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=820437

Av Anna Drangel - 25 augusti 2008 06:22

Läser om händelsen med kvinnan som blev utslängd ur en blå Volvo på Essingeleden. Sedan blev hon sparkad i ansiktet och sliten i håret och slutligen inkastad i bilen igen. Kvinnan har nu dykt upp på polisstationen för att låta hälsa att det bara var "en familjegrej". Mmmm... visst... lyckliga familjen.


Undrar hur många som råkar ut för detta sorts våld hemma, men aldrig rapporterar. Hur gör polisen när man till och med har händelsen filmad. Jag menar - om inte kvinnan anmäler sin man till polisen - kan någon annan göra det då? Eller måste den som själv blir misshandlad anmäla brottet? Och säg att den som blivit misshandlad tycker att det är ganska mysigt och absolut inte har något emot det. Vad händer då? Det borde väl ingå i normalt civilkurage att anmäla en så tydlig misshandel?


Finns det förresten något läger för hjärntvättade kvinnor?



Av Anna Drangel - 22 augusti 2008 07:59

När jag läser om den fruktansvärda kraschen med Spanair häromdagen slås jag över alla dessa öden där folk på olika sätt överlever pga turliga omständigheter. Folk som missar planet med några minuter. De som skulle ha åkt med men inte fått plats. De som valt andra resvägar i sista sekund. Såna med änglar på axlarna...


Sedan har vi de som känner på sig att det är något fel men inte får gehör för detta. Som piloterna i detta fall, som redan visste att det var något fel på planet. Eller den fru som ville att hennes man skulle gå av planet när hon hört om att det var något tekniskt fel på det. Men dessa stackare var det ingen som lyssnade på. Att de sedan störtade till marken i ett eldshav måste känts fruktansvärt. Att dem precis innan de dör hinner tänka: "jag visste att detta skulle hända" - "ingen lyssnade" - "vad var det jag sa".


Har under några år följt alla möjliga program som har med flygkrascher att göra. Bl a genom "Haverikommissionen" på National Geographic. Man kan säga att jag är besatt...  Dessutom lär man sig en hel del om flygning.


De flesta flygolyckor handlar just om att den mänskliga faktorn. Människan som missar att lösa tekniska problem som uppkommer. Detta i samband med dåligt väder, stress hos flygplansledning, förseningar och stressad personal är ofta en vanlig bakgrund till flygplansolyckor. Inte alltid, men ofta.


När det gäller flygning ska man ta varningsklockor på allvar. Dessutom tror jag att SAS neddragningar av personalen på Spanair har påverkat utgången av denna händelse. Är helt övertygad om att hela flygplanspersonalen - allt från tekniker till piloter och flygvärdinnor, var medvetna om sparkraven och kände sig stressade över detta. Vad kostar det inte att ställa in ett plan? Speciellt för ett flygbolag som Spanair, som av SAS ses som ett blödande sår.


När det gäller denna flight visar det sig att några hade på känn att det var tekniskt fel på planet. Man "visste" redan innan att det var något som inte stod rätt till. Piloterna som slagit larm borde ju tagits på allvar. Men det är klart - det är dyrt att ställa in ett plan. Så dyrt för ett nedläggningshotat flygbolag att man kanske till och med ser mellan fingrarna och tänker "äh det går nog"?


Att Spanair (SAS) dragit ner på sin personalstyrka kan också ha påverkat utgången i detta fall. Läs varvade utdrag nedan;


2008-07-16 - 14:07

SAS: Nedskärning visar tecken på handlingskraft - Jyske Bank

(SIX) När man skär ned verksamheten med 20 procent, visar det tecken på handlingskraft och att man vill nå i mål. Det kommenterar Karsten Sloth, analytiker på Jyske Bank, med anledning av flygbolaget SAS sparprogram för sitt spanska dotterbolag Spanair som presenterats tidigare under onsdagen.

Planen innebär bland annat att Spanair skär ned 900 fulltidsanställningar och i september samt oktober månad hålls 15 flygplan på backen. Den väntade intjäningseffekten under 2009 är 90 miljoner euro. (ur euroinvestro.se)


Ur http://svenska.yle.fi 21/8

Det spanska, olycksdrabbade flygbolaget Spanair har på senare tid varit utsatt för många fackliga stridigheter. Spanairs fackförbund SEPLA hävdar att bolagets personal arbetade på gränsen för vad de orkade...
Enligt SEPLA, som citeras av den spanska tidningen el Mundo, har Spanair brist på mekaniker och piloterna har till och med tvingats utföra mekanikernas arbete vid genomgång av flygplan.


Av Anna Drangel - 14 augusti 2008 07:55

I Grekland kör folk som galningar. Det verkar som om det brinner i fotsulorna på dem när de trycker gaspedalen i botten. Som om de håller på att stampa ut en eld eller nåt... och samtidigt tutar för att uppmärksamma omgivningen om det...


Vårat lägenhetshotell i Kreta låg behagligt nära havet. Men det låg också obehagligt nära en väldigt trafikerad stadsgata. I Sverige hade det rått ett fartförbud på 30km/t. Här körde dårarna säkert runt 80-90km/t. Vi måste sett ut som muppar när vi skulle korsa gatan för att ta oss ner på stranden. Här fanns det inte direkt några "Herr Gårman" skyltar. Snarare "Här Dörman skyltar"...


Varje dag stod vi som propellrar och kollade vänster, höger, vänster, höger, vänster, höger, vänster, innan vi slutligen med hjärtat i halsgropen skyndade över.


En natt hörde jag ljudet av en kraftig inbromsning. Döden skrek på asfalten. Nästa morgon när vi skulle gå och handla bröd såg vi katten ligga där mitt på asfalten. Tarmarna låg flera meter ut åt alla håll och huvudet var helt mosat. Jag höll på att spy och hade svårt att släppa tanken på den där stackars katten hela dagen. Vilket öde att vara katt i det varma, torra Grekland och dessutom att leva med dessa plåtvidunder som svischade förbi dag som natt.


Var i Chania (största staden på Kreta) på shoppingtur en dag. Såg då ytterligare prov på hur hårt kattlivet kan vara i Grekland. En utsvulten katt hade vågat sig in i saluhallen mitt i stan där vi var. Marknaden var packad av turister och ljudnivån bedövande. Katten strök utmed handelsstånden och hade nått fram till fiskdisken. Ögonen var uppspärrade i panik, men hungern hade tagit över. På den långa fiskdisken låg många överblivna fiskdelar. Jag hoppades i mitt stilla sinne att fiskhandlarn var en djurvän. Att den stackars katten ivarje fall skulle få en liten fena som lön för mödan. Tänkte på mina egna bortskämda katter som blir matade flera gånger om dan och springer all världens väg när de hör sopbilen. I Sverige där en joggare kan springa och slå ner handen i karossen på en bil som inte stannar tillräckligt snabbt för honom. Där det finns vita streck målade på övergångsställena för att upplysa bilisterna om att det faktiskt finns fotgängare också. Vilken milsvid skillnad!









Av Anna Drangel - 14 augusti 2008 07:30

För mig är nog sommaren över. Har kommit hem från Kreta där termometern ligger och dallrar på sådär 35 grader. Hela tiden. Solen skiner non-stop och man behöver inte oroa sig för att vattnet ska vara för kallt. Äntligen kan en riktig badkruka som jag ligga i hur länge som helst.


När jag kommer hem till Stockholm igen, har vädret vänt från den 30-graders värme som rådde innan jag åkte till riktig höstkyla. Det hade jag förstås redan hört på telefon. Snälla människor sa att jag skulle vara glad att jag var där jag var och njuta så länge jag kunde.


När jag steg av på Arlanda förstod jag vad de menade. Folk på flygplatsen gick runt i stora vindtäta jackor och hade scarfar på sig. Såg även en man med mössa. Från 35 grader till 14 grader på 3 timmar och 50 minuter. Då är det svårt att fatta hur jorden håller på att värmas upp. Inte här i Sverige ivarje fall, tänkte jag när jag huttrande tog mig till min bil som väntade vid Lindskrog parkering. Hade golfströmmen kanske bestämt sig för en ny riktning i varje fall. Vilket bakslag för alla frusna nordbor det vore.


På väg till flygplatsen i Souda på Kreta, pratade jag lite med taxichaffören om klimatförändringar. Frågade om han hade märkt någon skillnad de åren han bott där? Jodå, sa han. Nog hade han det. De senaste 10-15 åren hade det blivit så mycket varmare. Han var till och med rädd att det den Kretanska ön skulle bli något liknande en afrikansk öken om sådär 30-50 år. Det hade han hört. Det var verkligen ovanligt varmt på somrarna, sa han. Mycket varmare än tidigare.


Men för mig och kompisarna jag reste med var det bara underbart. Det är verkligen ett andningshål att kunna komma till värmen när man bor så kallt som vi gör. Det känns som om kroppen behöver den där riktiga värmen för att riktigt kunna slappna av. Att kunna gå runt i stort sett naken förutom någon liten trasa runt kroppen är fantastiskt. Visst kan det bli lite för varmt också. Men då vet vi ju vad vi har att vänta när vi kommer hem...


Men så är det ju det där med klimatet. När jag åker till Kreta och ser det som mitt andningshål, är det någon annan som slutar andas pga det.







Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards