Är det någon mer än jag som undrar varför det tar sådan tid att fälla den tyska kvinna för morden i Arboga. Hon verkar ju uppenbart för sjuk själv för att ha kunnat planera mordet i detalj. Intrycket är ju snarare att det har hänt på infall - i ursinne. Hur kan det då vara så svårt att hitta bevis som knyter henne till morden?

Till om med Josef Fritzl har sin kommande rättegång inbokad redan. 

Det skulle vara intressant att höra mer om vad som händer i fallet med morden i Arboga. Varför tar det sådan tid?

Läser ett inlägg i debatten om FRA-lagen i DN (28/6) av Anders Wik, fd överdirektör på FRA. Efter att ha läst hans "försvarstal" är det några saker som ringer kvar i mitt huvud såhär dagen efter. Han skriver:

"Att spana på inrikestrafik, det vill säga kommunikation mellan två parter i Sverige, har inte funnits i FRA:s inriktning och jag är övertygad om att ingen uppdragsgivare skulle våga försöka ge oss en sådan inriktning. Skulle detta ändå hända så är jag säker på att FRA har tillräcklig kraft att säga nej. Det är ju också en fråga om självbevarelsedrift. Hela FRA:s framtida existens skulle riskeras."

Och; 

"De system som FRA har och skall ha passar inte särskilt bra för en kommande svensk diktatur - om man nu tänker på sådana alternativ. FRA-systemet skulle vara felriktat och alldeles för trubbigt för att användas mot svenskar. Det finns andra elektroniska trafikövervakningssystem som passar diktaturer mycket bättre."

Detta låter inte helt övertygande, men jag tycker ändå att själva debatten är lite överdriven när det gäller FRA:s avlyssningsverksamhet. Jag tror inte någon enda själ är emot möjligheten för Sveriges stat att skydda sig från attentat och planerade terroristattacker utifrån. Ja, det skulle möjligen vara de "celler" som planerar inifrån Sverige isåfall. Vad som däremot vore ett skrämmande scenario skulle exempelvis avlyssning av bloggares trafik kunna vara. Eller utökade befogenheter att avlyssna mailtrafik mellan olika nätverk och tankesmedjor inom Sverige. I artikeln av om FRA-lagens ofarlighet säger Anders WIk att han är säker på att FRA har tillräcklig kraft att säga nej. 

Det känns inte helt förtroendeingivande. Tänk i ett framtida scenario där det i Sverige har skapats så djupa klyftor mellan militären och alliansen att lockelsen att gå in och lyssna av inrikes politisk mailtrafik kommer upp. Militären är fly förbannad på alla neddragningar Alliansens bestämt sig för att göra och ser sin själva existens hotade. Alla militärer i Sverige ska nu avskedas meddelar Reinfeldt. Vi ska gå in i Nato och bara ha några få svenska förband i Lappland kvar. Nu finns en utbrytargrupp inom militären som vill vara förberedda på vad som kommer att hända framöver - och de har en möjlighet kvar till sitt förfogande. Att lyssna av kommande planer via FRA för att kunna planera sin kupp. 

Detta kanske låter som hur larvigt som helst, men det är sånt som händer i världen. 

Samtidigt kan jag inte annat än att tycka att det är lite överdriven debatt om farligheten i att avlyssna utländsk trafik som den ser ut idag. Jag är faktiskt inte ett dugg oroad för detta.

Däremot om informationsmöjligheten skulle komma i orätta händer... Men hur stora är möjligheterna för det? Den enda nationen jag idag fortfarande känner mig lite skeptisk till är Ryssland. Det är inte ett land med helt demokratiska fri- och rättigheter. Det är ett land som delar säng med EU, men som fortfarande förföljer oliktänkande. Och ingen verkar nämnvärt bekymrad över det.

Ja, ja... vi får väl se var detta tar vägen. 

När det gäller städavdraget kritiseras Ylva Johansson, riksdagsledamot i (s), i  SVD för att hon utnyttjar detta avdrag fast hon en gång varit emot det.

Det är rätt otroligt egentligen hur man tänker när man drar upp detta som en nyhet. Om jag röstar på ett parti som vill höja skatterna, men så kommer ett annat parti till makten och sänker skatterna. Ska jag då fortsätta att betala en högre skatt själv då?

Det är larvigt att tro att vi människor ska leva som vi lär när det gäller såna här gemensamma frågor. Men det är ett typiskt moderat synsätt. Det visar bara tydligt att människor behöver styras. Vi kommer inte lyckas förändra världen en och en. Vi behöver göra saker gemensamt för att det ska bli något.

Det är inte fel att använda sig av det system som finns. Folk gör så gott dom kan. Och kan dom så gör dom. Alla står sig själv närmast. Det är därför det är så viktigt att vi har styrmål som gäller för alla. Vare sig det är miljömål eller mål för en mer jämställd värld. 

Så här skriver Hanne Kjöller om saken i DN (27/6); 

"Har de som var emot socialdemokraternas avskaffande av arvs- och gåvoskatten en moralisk skyldighet att traska iväg med en bunt pengar till skattekontoret så fort någon dött eller gett bort något värdefullt? Får den kommunalpolitiker som röstat emot bygget av en ny simhall aldrig bada där själv om beslutet ändå går igenom? Och om vi någon gång skulle få en lagstiftning om sex timmars arbetsdag, ska då vi som varit emot det sitta kvar på kontoret två timmar efter att alla andra gått hem? "

Kunde inte sagt det bättre själv...

Det är fascinerande att veta att olika personer är inne på min blogg lite nu och då. Jag har ingen aning om vilka det är, eller vad som fått dom att halka in här. Förmodligen har de sökt på något ord som råkar finnas i röran bland alla mina inlägg. När min sida laddas kanske några ner känner "åh nej - inte ännu en oväsentlig bloggare".

Eller...kanske någon råkar dimpa ner här och tycker: Fan vilken bra blogg det här va! Här ska jag gå in och läsa igen. Det senare vore ju att föredra förstås. I vilket fall har jag besökare på min blogg. Det är oerhört smickrande även om några av dessa är "bomträffare". Ännu roligare är det när någon lämnar en kommentar. Det spelar ingen roll om den är för att ge mig ris eller ros. Jag är tacksam att mina inlägg skapar någon form av känsla hos dig som läser vad jag skriver.

Att ha en blogg är lite som att ha ett rum i ett museum. Inte för att mina inlägg är döda ting, snarare att jag har ett publikt rum. Ett rum för vem som helst att stiga in i. Jag är visserligen inte där själv. Jag lämnar lite nya saker i rummet varje gång jag skriver något. Lite om mig själv. Lite om mitt liv. Men inte så mycket att folk ska se rakt in i mitt vardagsrum. För det finns en vägg mellan rummen. Mellan mitt bloggrum och mitt privata rum.

Där finns en dörr. Bakom barskåpet. Bara jag har nyckeln. Det där skåpet flyttar jag på varje gång jag ska in på min blogg och skriva. Sedan öppnar jag lönndörren med några mystiska knapptryckningar. Går in i mitt lilla museum.( Eller utställningsrum kanske jag borde kalla det.) Jag stänger dörren bakom mig. Sedan sitter jag där och tittar ut från min bloggosfär och ser på världen med små bloggögon.

Ibland när jag kommer in i mitt rum märker jag att det är väldigt dammigt där. Jag är tvungen att öppna ett fönster och titta mig runt. Om dammet lägger sig i en bloggares rum är rummet dött. Jag vill inte ha ett dött rum - även om det är som ett museum. Jag funderar på vad jag vill med mitt bloggrum. Ska jag flytta in nya galna föremål här eller ska jag bara fortsätta i samma lunk som tidigare?

Ibland blir jag stressad av mitt bloggutrymme. Det känns som ett ansvar att inte låta rummet dö. Det måste hela tiden fyllas med nya inlägg, nya tankar och insikter. Helst också en massa fina färgbilder.

Jag önskar att jag hade en blogg med prat och rörliga bilder. Nästa steg är väl att sätta en kamera i min bloggkammare och prata in mina inlägg. Men det är skönt att slippa synas. När jag skriver här ser mig ingen. Det är så jag vill ha det. Jag vill helst höras mer än synas...

Läser att Elisabet Höglund, reporter på SVT-nyheterna nu slänger in handduken. Förstår henne fullständigt. Självklart måste hon det vara frustrerarande att se så många yngre få de sorts jobb hon skulle vilja ha. Enligt min mening hade hon lugnt kunnat hålla i ett program typ Agenda. Hon skulle kunna "skjuta ner" på akutella debattämnen på samma sätt som vilken annan Lars Adaktusson, Karin Hübinette eller Lennart Ekdal. Elisabet Höglund har snarare samma typ av energi som Sverker Olofsson och är en originell personlighet.

Elisabet har nog blivit mer känd för sitt stora röda hår än för sina skarpa reportage. Men som sagt, en "Sverker Olofsson" är hon likväl. Samma energi, samma brinnande engagemang. Synd bara att inte SVT förstått det. Istället väljer man att söka efter nya tv-personligheter i programmet TV-stjärnan. Inte en enda av de tävlande matchar en Elisasbet Höglund eller en Sverker Olofsson. SVT har helt klart missat en chans här.

Istället för att verkligen verka för en "change" inom SVT, väljer man att ta in lite multikulti invandrarpersonligheter i olika program, men mest för syns skull. Tonen är ändå exakt densamma. Innehållet också. Samma förutsägbarhet. Det är same shit...

Den största förändringen inom politik och media skulle vara att ta in fler äldre damer. Vare sig det är en Hillary Clinton eller en Elisabet Höglund. Man pratar om change överallt, men det verkar bara vara tomma ord när allt kommer till kritan.

På tisdag röstar riksdagen om utökad avlyssning av data- och teletrafik. De flesta ungdomspartier är emot. Nu börjar även svenska folket vakna. Även jag... och jag tror inte förslaget kommer att gå igenom.

Så länge vi har en "snäll" stat kanske denna verksamhet är harmlös, men vad skulle hända om vi fick en "paranoid" och elak" stat? Tanken känns kanske främmande, men en rättsstat måste kunna räkna med olika scenarier för framtiden.

Jag röstar emot. 

Ordet stagflation låter förresten som en beskrivning av någon som just krockat med sin bil, samtidigt som dom fått en kniv stucken i ryggen. En sån stackare har helt enkelt råkat ut för en stagflation...

Vi läser nu dagligen om den stigande inflationen. Råvarupriser ökar stadigt och matpriserna följer samma väg. Riksbanken överväger att höja räntan ytterligare och riskerar att sätta många barnfamiljer med höga matutgifter och höga huslån i kläm.

När inflationen skapar rädda människor och företag som inte vågar investera, som inte har råd att handla och ser en mörk framtid framför sig, ja, då går produktionen i dvala och arbetslösheten ökar. Det är då vi talar om en "stagflation". Dvs både ekonomisk stagnation (hög arbetslöshet - låg produktion) och hög inflation.

Ordet stagflation dyker upp lite varstans just nu. Få har ett bra svar på hur man bäst tacklar en stagflation om den skulle dyka upp.

När jag var yngre fanns en serie som handlade om två figurer som hette "Spara och Slösa". Dessa figurer stod för å ena sidan hög konsumtion och ett ändlöst liv i nöjen, medan den andra Spara, stod för återhållsamhet och duktighet.

Tänker på hur det gick för dessa två under 70-talet när Spara som snabbt betalade av sina lån på huset. Istället för att konsumera, betalade hon snabbt av sina skulder. Det ska man ju göra om man är hederlig.  Slösa däremot betalade bara räntorna och struntade i amorteringar. Med tanke på inflationen kom Slösa ut som en vinnare, medan Spara satt där med lång näsa... När Slösa sålde sitt hus för det dubbla skrattade hon gott. Hon hade både fått ett hus trots sina stora lån och hade dessutom kunnat leva som en princessa under alla dessa år. Spara som istället hade levt på makaroner och korv i alla år, ångrade nu sig lite att hon inte hade slösat lite mer och istället låtit lånen "få ligga" och låta inflationen äta upp lite av dom.

Det måste ju finnas en balans mellan dessa två. Var finns fröken Lagom?

Det som är jobbigt i dagens läge är tanken på att tillväxt skadar vår miljö här på jorden. Vi pratar hela tiden om ökad tillväxt som paradiset på jorden. Istället ser vi kanske öknar som brer ut sig. En döende jord...

På 35 år har vi på jorden DUBBLERAT utsläppen av koldioxid från användningen av olja! Är det sjukt eller...? Visserligen helt naturligt med en växande befolkning och en alltmer växande industri och konsumtion, men är det moraliskt rätt att hela tiden i alla lägen eftersträva ökad tillväxt. Om det påverkar vår miljö så negativt? Skulle inte lite fröken Spara sitta bra nu? Om vi pga stigande oljepriser och matpriser drar ner lite på vår konsumtion - finns det verkligen inget bra med det? Om vi ser på jorden utifrån ett miljöperspektiv?

Det är en fråga att bita tag i.

````*¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤*´´´

Såg förresten Paulo Roberto gästa Kristian Luuks igår i SVT i en repris. Paulo sa något som jag faktiskt tyckte var rätt talande för vår tid. Han undrade hur vi svenskar kan lägga ner så mycket tid på att bygga flashiga moderna kök, när vi sedan ändå står där och kokar snabbmakaroner och värmer mat i mikron!

Han är själv väldigt intresserad av matlagning och menade att matlagning måste få ta lite tid. Bra matlagning handlar inte om ett flashigt kök - det handlar om kärlek och bra råvaror. Han berättade om hur hans italienfödda föräldrar hela tiden var på jakt efter bra råvaror i Sverige när han var liten på 70-talet. Sverige var som ett u-land när det gällde att hitta bra råvaror.